Först resultatet:
Plats 12 med tre 11-e placeringar. Inte enligt plan.

Fredag kväll.
Fotografering av Max Mattissen Sailing Team, samlade för första gången.
Sen gemensam middag på Sandhamns Värdshus.

Lördagen Bankappsegling 1

Självkritik:
Första dagen startade med ett kardinalfel för alla kappseglare. MaxM 1 kom för sent ut till startområdet.
Den planerade tiden för uppvärmning och sista trim av inställningarna försvann då vi kom till starten för sent och fick gå direkt mot linjen, som vi korsade för sent.

För någon inte helt insatt i Kappsegling innebär detta ett antal saker:
Dels så har vi inte hunnit läsa banan och därmed kunnat formulera en plan för seglingen.
Vi har heller inte hunnit köra igenom de kappseglingskritiska manövrarna som rundning, sättning, nedtagning av segel samt positionsövning för besättningen som för detta race hade en något annorlunda sammansättning.
Vikten av detta kan inte överskattas. Man kan vara hur erfaren som helst men då 8 personer ska öva moment där den simultana förmågan stressas så blir det misstag de första gångerna.
Dels så hamnar gruppen i ett mentalt underläge där varje manöver och beslut, medvetet eller omedvetet, ska kompensera det tidigare misstaget. För alla som sysslat med gruppdynamik blir det då helt klart att den resterande, första, bankappseglingen blir en lång räcka av större eller mindre misstag eller felbeslut.
Vi kan dock konstatera att vår underbara båt ger oss belöning så fort vi gör rätt. Då seglar vi om båtar, för att sedan komma på efterkälken vid nästa miss.

Bankappsegling 2

Inför den andra banseglingen jobbade vi med att få igång gruppen. Energi och vätska samt pep-talk inför nya starten.
Resultatet av terapin blev delvis en framgång. Vi gjorde en riktigt bra start och första kryss. Våra mungipor började hamna där de skulle vara.
Då kom nästa grej som inte ska hända – materialfel.
När man seglar, även större båtar, vill man sätta all besättning som för ögonblicket inte används til annat, så lång ut i sidan mot vinden som möjligt. Detta för att få ut mer kraft från vinden.
Detta gör att man som besättning lutar sig så lång ut det går fast man för att följa reglerna är på insidan av staketet. Lossnar så vajern för staketet (en skruv som skruvat upp sig) händer saker som inte kräver allt för mycket fantasi för att räkna ut. Man trillar i vattnet.
Som tur var så hamnade bara en besättningsmedlem i drickat. Men, som ni förstår, måste vi stoppa båten och ta upp honom ur (det iskalla) vattnet.
Utan att behöva beskriva mer så förstår ni att placeringen även i andra seglingen lämnade mycket övrigt att önska. Kontenta: Kolla alltid ”alla” skrufar och beslag ombord.

Havsseglingen
En dryg timme efter vi gått i mål på banseglingen var det dags för start på havsseglingen. Framför oss hade vi 108 nautiska mil på en bana med rundningsmärken som bestod av sjömärken, bojar och fyrar.
Utsikten var ur väderhänseende intressant med kraftig vindvridning och kall luft (Prognos för natten: 11 grader i vattnet och 8 i luften).
En hyfsad segling ut till första rundningsmärket gav besättningen tillbaka en del av modet. Vi seglade om de flesta båtar som hade lägre mätetal än oss (som vi alltså måste komma före i mål).
Till vår glädje körde vi jämt med en större båt som skulle gå betydligt fortare
För att inte tjata om saker som endast vi inom gruppen skulle kunna vara intresserade av kan man säga detta:
Natten var mycket kall. Vi hade sex lager kläder av bästa sort på oss men var frusna ändå.

Vid långa sträckor ska de flesta ombord inte röra sig ur fläcken från den utsatta positionen på relingen. Enda gången man får lämna platsen är då man ska hämta mat eller dryck till de andra eller gå ner till navigationsplatsen för att rapportera rundning på VHS-radion.
Vår egen upplevelse av båtfart var tillfredställande. Vi kämpade på med båtarna runt oss och det är faktiskt en något underlig känsla att ha samma båtar inom 50 meter, timme efter timme.
Gryningen var rödrosa vilket förebådade dimma. Varmt vatten och kall luft har den effekten.
Den båt vi jagat hela kvällen och natten låg fortfarande framför oss. Vi seglade ikapp ett antal gånger och var övertygade om att gå förbi, då vi av någon anledning tappade koncentrationen och vips var hon 100 meter längre fram på ett ögonblick.
Ett trött gäng genomförde sista rundningen och styrde mot mål. Båten vi jagat rundade nästan 200 meter före oss och vi var mycket frustrerade. Dock öppnade sig en möjlighet att välja en annan väg, för första gången på seglingen. Tidigare var det bara att åka på raka spår vilket inte gav någon rum för taktik.
Långsamt blev vi övertygade om att detta var ett mycket bra val och vi seglade, efter att ha jagat den specifika båten i nästan 8 timmar, om dem under den sista halvtimmen mot mål och kom faktiskt före den i resultatet på den delsträckan. Något som faktiskt behövdes för vår självkänsla. Vi gjorde i alla fall något rätt.
En kort studs vid bryggan i Sandhamn för att lämna in Rorsmansförklaringen (ett dokument där skepparen bokfört detaljer från seglingen och han intygar att detta är sant).
Klockan är nu 05.30 och vi sätter fart med motorn för att gå till hemmahamnen för städning och båtvård.
En intern utvärdering av Sandhamn Open för besättningen på MaxM 1 kommer vi att göra och naturligtvis även se till att detta inte upprepas.

/Reflexion av en som var ombord.