Årets upplaga av ÅF Offshore Race (f.d. Gotland Runt) bjöd på lätta vindar,
en hel del sol och lite dimma. Det gav också möjlighet till en hel del huvudbry
för navigatörerna, som hade en hel del tuffa beslut att fatta.
Vår start blev långt ifrån perfekt. Precis innan start skulle vi dra ut peket för
att kunna hissa gennakern. Peket låsnade från sitt fäste och för några sekunder
trodde vi att det inte skulle kunna gå att använda på hela racet. Tungt med tanke på att det mestadels skulle vara undanvindssegling. Men detta var inget som inte Samo, vår slovenske vän från Elanvarvet kunde fixa med sailtais och beslutsamhet!
Lite sent kom vi i väg med gennakern uppe.
Efter rundningen av Alma bar det av mot Ekoknölen, utanför Nynäshamn. Vi hade beslutat att ta en östlig båge ut på havet, där det var sagt att det skulle vara mer tryck i vinden. Detta lönade sig och vi kunde glädja oss att när vi rundande det märket på onsdagskvällen hade vi hållit jämna steg med några av våra vassaste konkurrenter.
Nästa ben går nästan i helt östlig riktning, till Salvorev norr om Fårö. Vi följde
rumb line och kunde hissa vårt vassaste vapen, Code 2, och susde om många båtar med fockar eller genua uppe. Väl framme vid Fårö fyr låg vi 9:a i ORC Int. och det kändes bra. Nu väntade den kluriga utsidan av Gotland.
Vi hade beslutat att segla ut från Gotland ut på havet. Återigen lovade väderprognosen mer tryck ute till havs. Planen var sedan att vända in mot Gotland igen vid Östergarn.
Planen höll bra till en början och vi höll återigen jämna steg med båtar som egentligen skulle segla lite snabbare än oss. Tyvärr sprack planen vid Östergarn… Vinden dog ut och vi kunde inte ta oss in de 15 distansen mot land. Upp med Code 2 igenför att kunna få någon som helst fart i båten. Till slut kom en lätt bris, tyvärr ledde den oss inte in mot land utan vi fick kämpa på ute på havet. Efter mycket om och men kom vi till slut fram till Hoburgen, den södra punkten på Gotland. I dimma och mörker hade vi svårt att hitta pricken att runda, men helt plötsligt dök den upp, 20 meter framför båten. Äntligen! Dock var reslutatet nedslående. Vår turné ute på havet var en stor miss och vi låg nu näst sist. Uttrycket upp som en sol och ner som en pannkaka stämde väl överens med vår segling hittills.
Med lite pep talk från Mats på land påbörjade vi jakten på de andra båtarna ut mot Knolls grund. Sakta men säkert tog vi oss lite närmare våra konkurrenter och rundade Knolls grund i strålande solsken.
Vägen in till Visby var ganska odramatisk. Helt plötsligt var vi återigen omgivna av dimma och lika plötsligt hade vi seglat ur den. Vi knapade in på båtarna framför centimeter för centimeter, men inte tillräckligt för att vinna något race. Något mer dramatiskt behövdes.
En halvtimme innan rundningen i Visby kunde vi hämta hem nya gribfiler med väder. Tur var väl det för det gav oss möjlighet att fatta ett avgörande beslut. Till dunket av after beachen i Visby satte vi återigen vår kära Code 2 och lovade upp i en rejäl överbåge jämfört med båtarna som rundat före oss. Det var många båtar, säkert 100 stycken, som tryckts ihop i ett bleke som vi smidigt kunde ta oss runt. Det var en fantastisk känsla att se båt efter båt försvinna bakom oss i lä. Äntligen revansh!
Sista sträckan upp från Visby till Alma är lång, 96 distans. Det gäller att inte
tappa fokus och segla på. I jakten på mer tryck i vinden tog vi en västlig bana och var till slut 17 distans väster om rumb line. Vi började kämpa för att ta oss tillbaka mot mitten av banan. Vinden hade vridigt lite mer mot väst, vilket gjorde det svårt för oss att gippandes ta oss dit vi ville. Återigen såg vi hur de länsande båtarna tog in på oss. Men vi kämpade vidare och rundade Alma igen vid kvart i tolv på lördagen.
Nu började vi räkna på minutrarna och vilka som låg framför oss och bakom oss. Hoppet steg! Det blev många segelbyten in mot målet vid Skanskobb i Sandhamn men vi ville verkligen klämma ur det sista ur båten.
Trötta men glada gick vi i mål strax efter två. Vi hade kommit 5:a i både ORC Int. och IRC. Efter ett långt race var vi trötta men väldigt nöjda. Hela resan visar att man aldrig ska ge upp förrän man är i mål.
Med omobrd var skeppare Andreas Theorell, Bengan Lindholm, Peder Lanefelt, Ove Lind, Samo och Isabelle Mungsgård.
