Solen bränner och båten forsar fram. Efter märket vid Visby satte vi kursen rakt mot nästa märke vid Almagrundet.
Vädret har varit svårt att förutspå men med en förväntad vindminskning med början från kunsten vågade vi inte gå för nära land.

För att få bästa balans skickade vi ner så många som möjligt i båten för att sitta eller ligga så nära kölen som möjligt. På detta sätt balanserade båten bättre och vi fick mer kraft ur vinden. Att vara nere i båten var dock inget som var attraktivt. Som en i bastu med allt solsken som brännde. Men…fart går före allt i kappsegling.

Vinden tryckte på bra och genom koncentrerad styrning och surfar på över 11 knop gick vi hastigt norrut. Vi var noga med att hela tiden spana efer vindförändringar som skulle kunna påverka vårt vägval.

Med minskad vindstyrka fick nu några komma upp på fördäck för att balansera båten framåt.

100% koncentration, timme efter timme, är avgörande för effektiv spinnakersegling. Täta byten och uppmärksamhet från hela besättningen gjorde det möjligt att hela tiden hålla båten på maxfart. Vi upplevde att vi faktiskt seglade fortare än de flesta båtar vi såg runt om oss. Det är bra för moralen och vi blev ännu mer koncentrerade.

Vinden dog som väntat och många båtar såg sina spinnackers falla ihop. På MaxM1 visste vi att det gäller att hålla fart i båten och vi började skära i vinden för att hålla båten igång. På detta sätt fick vi nu en kurs in mot land, men samtidigt en god fart.
Efter ett tag ökade vinden igen och vi sköt fart. Nu hamnade vi en bit från kursen mot märket och det blev dags att gippa. På nya bogen fick vi direkt samma fart igen och vi gled nästan ljudlöst fram i mellan 7,5 och 8,5 knop med en skön medsjö.

Mörkret föll och vi närmade oss Almagrundet och fick göra en sista gipp som förde oss mot märket.
På grund av att solen nu var borta var det svårt att identifiera vilka båtar vi hade runt oss men vi visste att det gäller att fålla farten ända in i mål så vi skotade spinnakern mycket tight och hängde med full kraft på relingen när vi forsade fram i mörkret.

Man har alltid en konstig känsla av att vara i mål redan vid Almagrundet när vi egentligen har över en timmes seglig kvar.
Skepparn gjorde en observant iaktagelse under de sista hundra metrarna och förutsåg ett vindskift. Snabbt upp med genoan och ner med spinnakern. I hetsen kom även storseglet ner men det hissades snabbt upp igen.

Målgång 01.59 och ett Sandhamn i tidig morgonsol välkomnade det nu mycket trötta men glada gänget ombord.

Båten förtöjdes och vi gjorde lite grundläggande städning (uppröjning) och vi kunde sätta oss ner för att gå igenom seglingen moment för moment. Mer om eftertankar och reflektioner i senare blog.

Nu började vi få olika informationer gällande vår placering. Vi väntade fortfarande in båter så uppgifterna varierade. Klart var i alla fall att vi placerat oss godkänt och att vi hade all anledning att vara nöjda.
På båten bredvid oss, Aida, hade de verklig anledning att fira då de verkade ha vunnit vår klass.

Resultatet blev som sagt bra och vi fick firta med hamburgare och diverse goda drycker.

Rapport från Sandhamn och prisutdelningen kommer.

Rundningen av Hoburgen innebar besättningsbyte. Detta var inte en sekund för tidigt. Några av den avgående besättningen skulle klivit av betydligt tidigare, då tröttheten trubbade av skärpan markant.

Sträckbog mot Knolls Grund, norr om Öland, innebar först en skärning med genoa. Efter ett tag gick det att sätta spinnaker. Med is i magen och bra fart bar den ända till märket och en del av båtarna som seglade om före Hoburgen var vi nu ikapp.

Från Knoll seglade vi sen rakt öster ut för att komma in till rundningsmärket utanför Almedalen och politikerveckan.  Onekligen olika världar.
På resan in mot Visby passade vi på att städa skeppet som nu luktar som ett helt regemente.

Efter Visby sätter vi nu av norrut mot Almagrundet och Sandhamn. En resa på 90 distansminuter och risk för stiltje igen. Kan ta många timmar.

Efter att vi placerat oss bra i fältet efter Fårö Fyr satte vi kurs mot Östergarn.
Då igen, vinden tar totalt slut. Återigen ligger vi och har knappt styrfart.
Efter två timmar kommer några små svaga vindilar, som vi känner av genom att hålla genoan i handen utan skot.

Snabbt bygger vinden upp och vi har inom kort 10 m/s rakt emot oss och vi kryssar med god fart förbi Östergarn.

När vi ska skivta till fock går det nya brytblocket gör genoaskotet tvärs av. Som följd av detta byter vi teknik för att byta försegel Istället för ”peeling” där man hissar det nya i det gamla. Tog vi nu ner genoan iställer och hissade sedan focken. Det strulade naturligtvis eftersom ett strul aldrig kommer ensamt.
Därefter skulle vi reva storseglet och revmekanismen strejkade….
Kontentan av detta var i alla fall att vi tappade en hel del väg och tid samt att vårt tidigare så goda humör fick sig en törn.

Nu var det basra att bita ihop och ta nya tag mot rundningen av Hoburgen. I en långsamt avtagande vind, igen…

MaxM1 seglar nu paralellt med grunden vid Salvo Rev. Det innebär att vi strax får rapportera rundning vid Fårö.

Vi grattulerar MaxM2 till att ha rundat och att, om väderprognosen stämmer, få en fin resa hem till sandhamn. Rätt vindar för Elan 310 (och oss).

Efter start gick vi söderut med en god fart och ett byta spår. Tyvärr hamnade sen hela fältet i ett stort och utdraget stiltjebälte och vi låg helt still i ett antal timmar. Det gick inte ens att styra. Vi försökte alla möjliga segelsättningar inklusive att spira genoan.

När vinden sen kom, som prognosen sagt tog vi fart och vi kom på ett snabbt och behagligt sätt ner till rundningen vid Nynäshamn.

Upp med spinnakern och åka ut i mörkret. Bara lanternorna avslöjade var konkurrenterna befann sig.

Gänget på däck gjorde en fantastisk segling och vid vaktbytet efter soluppgång var det att ta över ett dukat bord.
Goda surfar gjorde att vi vid enskilda tillfällen kom upp över tolv knop, i rätt riktning mot rundningsmärket. Vi såg många konkurrenter på rätt ställe d v s bakom oss.

Efter rundningen och en perfekt genomförd gipp gick vid mot rapportplatsen vid Fårö Fyr.

Nu måste vi byta segel så jag måste avsluta. Vi hörs senare. Titta på bilderna….

Efter de första 16h timmarna passerar vi FåröFyr.

Vi gjorde en hyvsat start i den ostliga vinden som inte var prognostiserad. Vi valde sedan högerkanten ut till Alma, vilket länge så mycket gynnsam ut, men som gav ett halvbra resultat. Därefter satte vi Gennaker och örjade jaga våra konkurenter som vi plockade en och en, fram till…. STILTJET.

Under natten låg vi bitvist helt still. Vi var ett mindre gäng som låg till höger om Rhumbline, bla X-332 Explorer som bara låg 300m i lovart om oss. Helt plötsligt fick det en egen SV-vind och gled i väg.

Vid Fåröfyr så har Xplorer rundat 1h innan oss, men vi har nu fin fart och går med Reachern i 8,57 knop mot Östergarn. Senare på dagen så är det utlovat SV och då blir det kryss!

Over and out för nu,

Efter en, som vanligt, fantastisk frukost på Sandhamns bästa ställe – Missionshuset, som sköts på ett föredömligt sätt av Anna och Barbro, gjorde vi de sista aktiviteterna ombord för att förbereda ett antal dagar till sjöss.

Livet på bryggan timmarna före start är häktiskt. Om man ligger längst inne och ska starta tidigt är det dessutom svårt att komma ut, förbi alla andra väl förtöjda båter.

Just nu ligger vi och guppar, utan vind, ute i startområdet. En timme och tio minuter kvar till start.
Att starta i svag vint är om möjligt mer stressande än annars. Om man hamnar i lä b akom ett antal andra båtar finns ingen vind alls. Adrenalinet stuger nu därför minut för minut.

Kompisarna på MaxM2 ligger och guppar bredvid oss. Även de verkar lite spända.

När vi hörs nästa gång har vi kommit i närheten av Nynäshamn och därmed fått landgontakt med vårt 3G-nät igen.
Over and out.